ett år..

Sitter med musiken på, dock inte för högt för måste höra om sötnöten vaknar från sin skönhets sömn :P.
Tänker tbx på hur extremt mycket allt har förändrats på bara ett år. Är det bara jag som känner så?
För ett år sen va alla tankar på studenten och hur den skulle firas. Eller nä inte riktigt, många av mina tankar va nog på hur allt skulle bli. Var skulle vi flytta? Hur skulle min syster klara det? Skulle mamma och pappa träffa nya snart? Osv. För ungefär ett år sen skiljde mina föräldrar sen. Låter mysko att säga så. Dels för att man aldrig någonsin trodde att det skulle bli så och sen för att det redan gått mer än ett år. Men jag klagar inte, inte nu när jag kan se tbx och faktiskt se att allting blev till det bättre. Mamma och pappa är lyckliga, jag och min syster är lyckliga. Ja alla är nog egentligen lyckligare. Och med tanke på att mamma och pappa bor nära varandra så är inte det heller något problem. Dock bor jag ju för tillfället själv i stockholm så ska inte säga så mycket om den saken.

Men det är så mycket mer som har förändrats, det blir nog så när man slutar skolan egentligen. Jag menar det är så otroligt många man tappat kontakten med trots att man sa att "vi kommer alltid att vara vänner och alltid ha kontakten" Trots det har vi splittrats. Vad hände? Var gick det fel?

För ett år sen trodde jag att det var polis jag skulle bli men jag har nu insett att det antagligen inte är ett yrke som passar mig. Väldigt tråkigt eftersom jag fortfarande vill bli det. Men som det känns nu passar jag bättre och kommer kunna göra ett bättre jobb genom att antingen jobba med barn och ungdomar eller på nära håll med människor på annat sätt.

Men vi får inte glömma allt det roliga som har hänt det senaste året. Jag har tagit studenten, varit i stcokholm, arbetat, påbörjat studier men hoppat av då jag insåg att det inte va rätt, blivit förälskad och all vännskap, glöm inte den. Vännskapen och familjen det senaste året. Ni har varit underbara när jag inte alltid varit så glad. Det är ni som alltid får mig att kämpa vidare, hitta min väg. Och det är ni som i slutändan alltid får mig att skratta igen.

Något annat som skrämmer mig är att tiden verkar gå så fort, den bara springer ifrån mig. Jag är snart 20 och det finns så mycket jag vill göra. Men hur ska jag hinna med allt? Jag får nog helt enkelt hitta något som kan sakta ner tiden lite för mig. Samtidigt är det underbart att tiden går frammåt, det händer hela tiden nya saker. Både med mig och människor omkring mig. Snart blir det väl bröllop och barn för en del av er ;) Ne men skämt osido, vi börjar bli gammla och om några år är det faktiskt tid för att bosätta oss på riktigt.

Det är känns rätt märkligt att sitta såhär att tänka tbx ett år med facit i handen. Man trodde allt skulle bli så annorlunda. För ett år sen såg jag mig verkligen inte som barnflicka i stockholm tex men här står jag idag och trivs super bra. Min familj är lyckligare och de vänner som finns kvar är antagligen de som är mest äkta och jag hoppas på att de kommer finnas där hela mitt liv. Fråga mig igen om ett år så ser vi hur det ser ut då.




Bilden är från valborg förra året

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0