tänka logiskt ?
Sitter och pratar med några tjejkompisar om hur allt ser ut, hur det har sett ut och om hur det skulle kunna se ut. Hur konstigt vissa personer reagerar på vissa saker och hur vi själva reagerar och känner. Det är så olika det där. Ibland önskar jag verkligen att jag kunde läsa tankar, hade varit så mycket enklare i vissa fall då. Sen visst, det finns nog en hel del tankar som man inte vill höra. Men om man typ hade kunnat göra så man bara hörde vissa tankar, typ dom tankarna som rörde sig själv eller nära och kära. Dock med vissa gränser kanske.. Låter det här hel tokigt? Sen förstår jag inte heller hur vissa människor bara kan glömma allt så enkelt eller iaf verkar det som vissa har det. Har något betytt något för mig så kan jag inte bara glömma det på två min. Är det bara så för mig? Och varför måste det vara allt eller inget, kan det inte finnas ett mellan läge?
Jag vet iaf om att jag aldrig glömde, aldrig släppte trots att vägen har varit lång. Och jag är övertygad om att jag satt ett spår som haft betydelse. Och jag minns det som igår, första gången du log och hjärtan som slog. Och även om det är över och allt har förändrats så finns du kvar. Jag minns första gången vi sågs, jag kunde inte längre tänka logiskt och sunt. Och alla breven som skrevs men inte kom fram, dom finns kvar. Och nu bubblar känslor upp och jag tänker tbx.
Jag gav aldrig upp dig när du försvann...
