confused

Känner mig lite som ett levande frågetecken. Så många frågor, så många tankar och så många känslor. Eller är det jag som överanalyserar allt igen? Nä, något fel är det. Frågan är bara vad. Skulle inte allt vara en enkel dans på rosor utan taggar? Vi verkar ha glömt bort något på vägen. Det hela skrämmer mig, antagligen mer än du kan förstå. Något påminde mig om det och nu verkar det som jag inte kan glömma bort det igen.

Har precis pratat med Ida i 45 min. Fick med hjälp av henne lite mer klarhet på allt men det finns fortfarande massa svarta fläckar. Är rent stäld, vad är mitt nästa steg? Ska det verkligen vara såhär, ska det verkligen kännas så som jag känner det?

Känns dessutom som man inget kan säga får då får man massa konstiga komentarer och blickar från dom som egentligen ska vara dom som ska förstå. Jag får ha ett tyst uppror för mig själv, utan åskådare.

Tror jag får försöka begrava detta tills iaf imorgon för jag behöver sova.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0