jag vet precis..

Jag vet precis var jag ska hitta bilderna,
jag vet precis vad det väcker för känslor.
Jag vet precis hur det får mig att må och
jag vet precis hur det får mig att tänka..

Ändå gör jag det, ändå klickar man sig sakta frammåt. Känner osäkerheten komma krypandes, känner hur knuten i magen blir större. Och så tillslut inser man hur mycket man lurar sig själv. Att man säger att man klarar mer än vad man gör osv. Jag måste bli bättre på att känna av mina egna gränser. Men hur ska jag kunna stoppa det nu? Vi har redan gått långt över gränsen till vad jag egentligen klarar av, jag har gått långt över gränsen.
Det är försent att  gå tbx nu och jag vet det så väl men samtidigt känns det som jag inte kan gå frammåt heller. Jag sitter fast, hur tar jag mig loss?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0