ord i natten..
Jag hör hur alla röster runt omkring mig tystnar, trots att jag befinner mig mitt i centrala stockholm med massa människor omkring mig blir allting tyst. Jag måste titta upp för att försäkra mig om att alla inte bara försvann på ett ögonblick men dom finns kvar och jag ser hur deras läppar rör på sig precis som dom säger något men det ända som når mig, det ända jag hör är dina ord. Dina ord fick natten att bli ännu mer svart. Dina ord fick mig att krympa med flera meter. Jag visste att ord kunde såra men trodde aldrig att ord skulle få mig att känna på det här sättet.
Att inte räcka till för någon gör ont, mer ont än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Speciellt då man verkligen försöker räcka till, gör allt för att räcka till och så hör man att det inte räcker. Att man inte räcker som person.
Jag ska försöka vända sidan till, fortsätta framåt. Detta ska inte få hindra mig jag ska följa min dröm ändå, kanske bara en annan dröm. Jag har lovat mig själv att ingen människa ska få trycka ner mig igen och det löftet ska jag hålla, det är jag skyldig mig själv.
