People always leave...
...but sometimes they come back
Jag har nämnt innan att jag och en tjejkompis i höstas levde på hoppet, på ödet.
Vi sa ofta att är det meningen så blir det så och det som händer på vägen dit, det händer.
I höstas förlorade jag en person som betydde väldigt mycket för mig. Eller egentligen förlorade jag inte honom, våra vägar gick bara på olika håll vilket ledde till att vi fick dela på oss. Hans vägar gick till Kanada med ett gäng kompisar och mina stannade här hemma. Vi visste under hela tiden vi träffades att han skulle åka men sa att de tre månaderna vi hade tsm var värda varje ögonblick och att det va bättre att ha tre månader tillsammans och sen säga hejdå än att inte ha någon tid tillsammans alls. Jag kommer aldrig glömma kvällen vi sa hejdå, har aldrig fällt så många tårar i hela mitt liv.
Jag tror aldrig att jag under den tiden han va borta slutade hoppas på att det skulle bli vi igen när han kom hem. Jag försökte leva, försökte glömma han men det gick nog aldrig till 100 %.
Första gången vi sågs igen efter att han kommit hem va på ett uteställe och jag kände något inom mig och jag visste en sak, detta är inte över. Efter den kvällen hade vi kontakt men sågs inte av olika skäl. Men sen av en slump (eller ödet) kom det sig att vi båda flyttade till stockholm med två veckor mellan våra flyttar. I stockholm började vi ses igen och det stod snabbt klart att jag hade haft rätt den där kvällen på utestället, det var inte över mellan oss.
Vi har än en gång blivit en och jag är lyckligare än någonsin. Han lämnade men kom tillbaka, det är det som får mig att tro på ödet. Våra vägar skildes åt och blev två olika men de har nu blivit en igen.
Jag har tur och är lyckligt lottad som har den turen. Men jag kan inte ljuga, de 6 månader vi va ifrån varandra va tuffa. Men nu ska vi leva för nuet och framtiden, den vi har tillsammans och inte dåtiden när vi va ifrån varandra.
Jag är så glad att än en gång stolt få säga att jag är din flickvän
once in a while
right in the middle
of an ordinary life
love gives us a fairytale
Jag har nämnt innan att jag och en tjejkompis i höstas levde på hoppet, på ödet.
Vi sa ofta att är det meningen så blir det så och det som händer på vägen dit, det händer.
I höstas förlorade jag en person som betydde väldigt mycket för mig. Eller egentligen förlorade jag inte honom, våra vägar gick bara på olika håll vilket ledde till att vi fick dela på oss. Hans vägar gick till Kanada med ett gäng kompisar och mina stannade här hemma. Vi visste under hela tiden vi träffades att han skulle åka men sa att de tre månaderna vi hade tsm var värda varje ögonblick och att det va bättre att ha tre månader tillsammans och sen säga hejdå än att inte ha någon tid tillsammans alls. Jag kommer aldrig glömma kvällen vi sa hejdå, har aldrig fällt så många tårar i hela mitt liv.
Jag tror aldrig att jag under den tiden han va borta slutade hoppas på att det skulle bli vi igen när han kom hem. Jag försökte leva, försökte glömma han men det gick nog aldrig till 100 %.
Första gången vi sågs igen efter att han kommit hem va på ett uteställe och jag kände något inom mig och jag visste en sak, detta är inte över. Efter den kvällen hade vi kontakt men sågs inte av olika skäl. Men sen av en slump (eller ödet) kom det sig att vi båda flyttade till stockholm med två veckor mellan våra flyttar. I stockholm började vi ses igen och det stod snabbt klart att jag hade haft rätt den där kvällen på utestället, det var inte över mellan oss.
Vi har än en gång blivit en och jag är lyckligare än någonsin. Han lämnade men kom tillbaka, det är det som får mig att tro på ödet. Våra vägar skildes åt och blev två olika men de har nu blivit en igen.
Jag har tur och är lyckligt lottad som har den turen. Men jag kan inte ljuga, de 6 månader vi va ifrån varandra va tuffa. Men nu ska vi leva för nuet och framtiden, den vi har tillsammans och inte dåtiden när vi va ifrån varandra.
Jag är så glad att än en gång stolt få säga att jag är din flickvän
once in a while
right in the middle
of an ordinary life
love gives us a fairytale
Kommentarer
Trackback
