AJ mitt ben

Vi gick ju som jag tidigare nämnde och såg "Dear John" igår. Den var väl ganska bra, men antagligen inte en film jag kommer att se igen. Jag och Linn hade förberett oss på att tårarna skulle rinna men det var inte så mycket för filmens skull utan mer för alla tankar som filmen satte igång och Linn sa samma sak. Det blev lite för mycket av allt på något sätt. Kan vara för att jag redan blivit påmind om en annan sak tidigare på dagen men det hela blev helt enkelt för mycket. Tankarna gled iväg till hur det känns att tvingas säga hejdå till någon eftersom dom gjorde det i filmen. Jag vet hur detta är och hur otroligt svårt det är att göra en sådan sak och hur ont det gör. Sen gled tankarna iväg till er som gör utlandstjänst, fn-tjänst eller är militärer på andra sätt då han i filmen är i specialstyrkorna och därför tvingas åka iväg. Jag är på något sätt stolt över att det finns människor som gör det här frivilligt, det är stort av er och ni ska va stolta över er själva. Men igår va det mest oron för er som kom till mina tankar. Snälla va rädda om er när eller om ni åker iväg.



När vi kom ut från bion va både jag och Linn rätt tagna av alla tankar men verkade som Fredrik, Micke och Jimmie hade tagit det hela mycket bättre, misstänker att dom gillade filmen ännu mindre än mig och Linn. Ni som varit på bion på hötorget vet att trappan där är ganska lång. Vi gick iaf ner för den och pratade om vad som hände härnäst då klockan bara var kvart över 8 osv. Jag tror jag hade två trappsteg kvar när jag helt plötsligt ramlade. Dom andra vände sig om när dom hörde dunsen av mig som slog i golvet vid slutet av trappan. Linn och Fredrik som hade gått bredvid mig bara kollade med chockade ögon. Sen kom ju frågan, hur fan lyckades du ramla där? Och helt ärligt vet jag inte men ont gjorde det. Slog i båda knäna och vänstra benet plus fot. Men idag har jag mest ont i vänster knä. Hm, ja man lyckas väl med det mesta. Men jag skyllde skämtsamt senare på kvällen att jag inte ville vara sämre än Fredrik, han trillade ju ner för en rulltrappa för några veckor sen. Dock slog han sig mycket värre än mig. Ska väl vara glad att jag bara trillade för de två sissta trappstegen helt enkelt:P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0