Don't stop believin'

Streetlight people
living just to find emotion
hiding, somewhere in the night
don't stop believin'
hold on to the feelin'



Ibland räcker det faktiskt med att aldrig tappa hoppet, aldrig sluta tro. Jag vet om att det är svårt att ibland inte tappa tron och hoppet men det är i dessa stunder det är som viktigast att hålla fast vid det man tror och hoppas på. Jag har själv en tattuering som står just för tro, hopp och kärlek och borde därför dagligen bli påmind om detta men jag tappar med tron och hoppet ibland. Det är då skönt att veta att man har underbara människor runt omkring sig som hjälper till att hitta detta igen. För några månader sen tappade jag både tron och hoppet om en del saker. Bland annat om att kunna bli polis, visserligen tvivlar jag på den saken än idag då mitt ben fortfarande inte är helt bra men jag kommer göra mitt bästa för att nå dit. Men jag tappade även tron om andra saker. Jag började leva ett liv utan dessa saker i mitt liv, började anpassa mig för något jag antagligen inte alls ville. Jag skriver antagligen för att jag helt enkelt inte vet. Jag trodde att jag ville men idag inser jag att jag förmodligen bara försökte inbilla mig själv det vilket är väldigt fel och i slut ändan sårar det nästan bara ännu mer. Dock reagerade några av mina vänner med orden "det är kul att du är lycklig men vi vet båda att detta inte är rätt för dig". Och nu efter ett tag, efter att få smält dom orden inser jag att dom hade rätt. Jag fick även höra ord om hur mitt leende var och när jag verkade vara som lyckligast. Jag ska verkligen vara glad att jag har så smarta vänner som jag har för även om jag är lite seg insåg jag för ett tag sen att dom verkligen hade rätt i det dom sa. Jag har börjat få upp min tro och mitt hopp igen och den här gången tänker jag inte släppa det så enkelt. Och på sätt och vis har jag redan fått tillbaka det jag förlorade på ett sätt. Det jag vill säga är väl att tappa aldrig tron, tappa aldrig hoppet. För hur omöjligt en sak än verkar så kan det gå ändå. Är det meningen så kommer det att lösa sig. Jag trodde inte själv så mycket på ödet innan men jag börjar inse mer och mer att det kanske finns ändå. Jag tror nämligen att ödet träffat mig och att det är meningen att vara såhär, hur kan det annars komma sig att det har kommit tillbaka till mig fast jag försökt säga hejdå till det? Den här gången ska jag kämpa in i det sista, jag tänker inte sluta att varken tro eller hoppas!


Kommentarer
Postat av: Anonym

<3

2010-06-01 @ 09:51:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0