linaamandakarlsson

Jag är trött, rent utmattad ändå kan jag inte sova. Har för mycket tankar i huvudet, allt prat ikv fick mina tankar att bli galna. Först pratade jag med mamma och sen med .... dig. Det blev för mycket för en kväll. Allt prat om att tänka på sig själv först, försöka skärma av de som tar för mycket negativ energi. Men det är inte alltid så enkelt. Trots att jag själv mår dåligt, trots att jag själv varit inlagd på sjukhus osv så vill jag hjälpa men ibland tar även mina krafter slut.

Och sen allt om att man alltid ska ta steget, aldrig tveka för då kommer man bara ångra sig för eller senare.
Att när man väl tar steget senare så är det försent. Jag tänker på hur annorlunda saker och ting hade sett ut om jag hade tagit det första steget ist för att vänta.

Och sen att man har några man tror alltid finns där och alltid kommer stötta en men när man väl behöver dom men när man väl behöver dom och ber om deras stöd så möter dom en med något negativt när det är det sista man behöver just då. Det gör ont ska ni veta, så ont. För jag fanns där med posetivt när ni behövde de. Jag sa aldrig allt det negativa för jag visste att ni behövde det posetiva, Jag önskar att ni kund ha mött mig på samma sätt..

Såna här saker sätter ärr i en , ärr man aldrig kommer att bli av med och när man svamlar i mörkret är det lätt att bli av med sig själv. Men jag vet vem jag är och det kommer jag hålla fast vid även om det känns som det alltid inte räcker till.

Scars are souvenirs you never lose
The past is never far
Did you lose yourself somewhere out there
Did you get to be a star
And don't it make you sad to know that life
Is more than who we are