inte längre den avundsjuka
Tidigare när jag har åkt tåg, buss, flyg osv en längre sträcka så har där alltid varit minst ett par som suttit och myst framför ögonen på en. Då har man alltid kännt ett sting av avundsjuka spec dom gångerna man har åkt helt själv. Och så har man alltid tänkt "jag önskar att jag slapp åka ensam och hade min pojkvän här".
I onsdags och igår så gick den önskan i uppfyllelse:P
För både till och från skåne så hade jag Fredrik i sätet brevid mig. Visst va han lite tråkig i mellan åt när han bara läste men vi kollade en del film, pratade och skrattade med. Och hur msyigt va de inte när jag kollade på film och han läste när man kände hans hand i sin. Utan Fredrik på tåget både ner och upp hade jag dött av tristess. Nu kunde jag ju iaf störa mig med honom när jag fick rent för tråkigt.
Jag va inte längre den avundjsuka för jag hade min pojkvän där med mig. <3
I onsdags och igår så gick den önskan i uppfyllelse:P
För både till och från skåne så hade jag Fredrik i sätet brevid mig. Visst va han lite tråkig i mellan åt när han bara läste men vi kollade en del film, pratade och skrattade med. Och hur msyigt va de inte när jag kollade på film och han läste när man kände hans hand i sin. Utan Fredrik på tåget både ner och upp hade jag dött av tristess. Nu kunde jag ju iaf störa mig med honom när jag fick rent för tråkigt.
Jag va inte längre den avundjsuka för jag hade min pojkvän där med mig. <3
Kommentarer
Trackback
