det är tillbaka

Så va den där oron tillbaka, besvikelsen och tvivlet. Så lite det krävdes för att det skulle komma krypandes. Trodde det skulle krävas mer den här gången men tydligen hade jag fel, ännu en gång.
Rätt märkligt det där egentligen hur fel man kan ha om saker som gäller en själv. Jag menar, man borde väl känna sig själv tillräckligt bra för att veta hur man kommer reagera? Eller så är det bara jag som inte känner mig själv tillräckligt bra. Trodde dock att jag gjorde det, att jag lärt mig de under de senaste månaderna. Eller så är det bara en liten svaka..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0