knäckt

Jag känner mig knäckt, fullständigt borta.
Att något så nära, så betydelsefullt bara kan försvinna och att man själv är så totalt jävla maktlös.
Hatar det, hatar att jag känner mig så sjukt jävla maktlös och som jag inte räcker till. Det finns inget jag kan säga eller göra för att det ska bli annorlunda och det suger. Riktigt mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0