att inte räcka till
Känslan av se nära och kära runt omkring en som mår dåligt är något av det värsta jag vet.
När jag sen dessutom inte vet vad jag kan säga eller göra eller helt enkelt inte kan göra det bättre känner jag mig så maktlös. Hatar känslan av att inte räcka till. Önskar jag kunde ta bort all er smärta, ilska, sorg och allt det som gör er illa. Hade jag kunnat hade jag tagit all er smärta själv bara för att ni skulle få slippa den.
Hatar att se hur det sakta ser ut som du försvinner, du skriver om att må dåligt osv men det finns ingenting jag kan göra. Önskar jag kunde hjälpa dig, vet att det varit ett tufft år men vi tar oss genom. Du är en del av mig och jag blir knäckt av att se dig så nere, så förstörd. Du är stark, det vet jag. Du kommer att fixa detta, du kommer att få känna den totala lyckan ibland.
Och Ewa du ska veta att hade jag kunnat ta fram ett läckemedel som gjorde dig bra hade jag gjort det oavsett vad det hade kostat mig. Det är så otroligt orättvisst att du bara får tråkiga beskeed hela tiden. Men vi hoppas att även din tur vänt nu. Som du själv uttryckt det, en dröm i en mardröm. Skyddsänglen du fick av mig kanske hjälpte trots allt.
Hur gör man egentligen när en nära får ett samtal av det värsta slag? Hur gör man för att personen inte ska falla ihopa och inte vilja resa sig igen? Hur gör man för att visa att man finns där varje sekund när man vet om att det inte finns något man kan säga för att hjälpa personen eller ta bort hans/hennes smärta.
Nä jag gillar inte alls känslan av att inte räcka till. Önskar så innerligt att jag hade kunnat hjälpa er men jag vet verkligen inte vad jag ska göra. En maktlöshet som inte går att beskriva hur tung den är i ord. Jag önskar att jag kunde ta bort all er smärta och det som tynger er, det gör jag verkligen.
Jag är så glad att jag hittat lyckan, lyckan i dig
När jag sen dessutom inte vet vad jag kan säga eller göra eller helt enkelt inte kan göra det bättre känner jag mig så maktlös. Hatar känslan av att inte räcka till. Önskar jag kunde ta bort all er smärta, ilska, sorg och allt det som gör er illa. Hade jag kunnat hade jag tagit all er smärta själv bara för att ni skulle få slippa den.
Hatar att se hur det sakta ser ut som du försvinner, du skriver om att må dåligt osv men det finns ingenting jag kan göra. Önskar jag kunde hjälpa dig, vet att det varit ett tufft år men vi tar oss genom. Du är en del av mig och jag blir knäckt av att se dig så nere, så förstörd. Du är stark, det vet jag. Du kommer att fixa detta, du kommer att få känna den totala lyckan ibland.
Och Ewa du ska veta att hade jag kunnat ta fram ett läckemedel som gjorde dig bra hade jag gjort det oavsett vad det hade kostat mig. Det är så otroligt orättvisst att du bara får tråkiga beskeed hela tiden. Men vi hoppas att även din tur vänt nu. Som du själv uttryckt det, en dröm i en mardröm. Skyddsänglen du fick av mig kanske hjälpte trots allt.
Hur gör man egentligen när en nära får ett samtal av det värsta slag? Hur gör man för att personen inte ska falla ihopa och inte vilja resa sig igen? Hur gör man för att visa att man finns där varje sekund när man vet om att det inte finns något man kan säga för att hjälpa personen eller ta bort hans/hennes smärta.
Nä jag gillar inte alls känslan av att inte räcka till. Önskar så innerligt att jag hade kunnat hjälpa er men jag vet verkligen inte vad jag ska göra. En maktlöshet som inte går att beskriva hur tung den är i ord. Jag önskar att jag kunde ta bort all er smärta och det som tynger er, det gör jag verkligen.
Jag är så glad att jag hittat lyckan, lyckan i dig
Kommentarer
Trackback
