den lyckan
Det är snart två år sen jag flyttade upp till Stockholm. Varje dag där uppe kände jag lycka och kärlek. Även om det ibland va tårar, ilska och sorg så fanns det ändå någon stund per dag man kände lycka och vilken tur man hade och det va detta som oftast fyllde varje dag. Jag funderar ofta på att flytta dit igen men då slår tanken mig, va det staden som gav mig lycka eller människorna jag delade allt med? Och det slår mig att det antagligen va människorna.
Familjen jag bodde hos. Vilket betyder att även om jag hade flyttat upp så hade jag inte träffat dessa jätte ofta då vi den här gången inte hade bott under samma tak.
Ida. En av mina närmsta vänner som idag bor 10 min bort vilket betyder att jag faktiskt hade flyttat från henne och inte till. Och hur hade jag egentligen klarat mig utan henne och alla hennes smarta råd. Samt all hennes kärlek och varma famn.
Linn. En vän som delade allt där uppe med mig men som sen försvann. Önskar nästan varje dag att vi fortfarande hade kontakt, saknaden efter henne är stor. Jag minns fortfarande hur våra skratt ekar i kapp och hur vi måste stödja oss mot varandra för att kunna stå. Men även hur vi torkade varandras tårar. Men allt gjordes med massor av kärlek.
Vickan. En av de få som faktiskt finns kvar i Stockholm och som jag hade träffat och umgåtts med lika mycket. Så med andra ord är hon en av de få saker som känns riktigt lockande att flytta tbx för att få ha henne i sitt liv är guldvärt. Det har jag ju ifs nu med men vi ses inte lika ofta som hoppats.
Sen är där några namn till. Men knappt några av dessa finns kvar där uppe utan befinner sig på olika ställen. Jag önskar ofta att vi alla kunde ses igen över en picknik i humlan, en cider på retro eller nivå 22, en shopping runda på gallerian, en utekväll på lobby eller framför en film hos någon av oss. Alla våra minnen finns kvar hos mig och fyller mig ikv med lycka och kärlek.
Familjen jag bodde hos. Vilket betyder att även om jag hade flyttat upp så hade jag inte träffat dessa jätte ofta då vi den här gången inte hade bott under samma tak.
Ida. En av mina närmsta vänner som idag bor 10 min bort vilket betyder att jag faktiskt hade flyttat från henne och inte till. Och hur hade jag egentligen klarat mig utan henne och alla hennes smarta råd. Samt all hennes kärlek och varma famn.
Linn. En vän som delade allt där uppe med mig men som sen försvann. Önskar nästan varje dag att vi fortfarande hade kontakt, saknaden efter henne är stor. Jag minns fortfarande hur våra skratt ekar i kapp och hur vi måste stödja oss mot varandra för att kunna stå. Men även hur vi torkade varandras tårar. Men allt gjordes med massor av kärlek.
Vickan. En av de få som faktiskt finns kvar i Stockholm och som jag hade träffat och umgåtts med lika mycket. Så med andra ord är hon en av de få saker som känns riktigt lockande att flytta tbx för att få ha henne i sitt liv är guldvärt. Det har jag ju ifs nu med men vi ses inte lika ofta som hoppats.
Sen är där några namn till. Men knappt några av dessa finns kvar där uppe utan befinner sig på olika ställen. Jag önskar ofta att vi alla kunde ses igen över en picknik i humlan, en cider på retro eller nivå 22, en shopping runda på gallerian, en utekväll på lobby eller framför en film hos någon av oss. Alla våra minnen finns kvar hos mig och fyller mig ikv med lycka och kärlek.
Kommentarer
Trackback
